I dag den 17 April gick sista delen av ett stycke kulturhistoria i graven, när man kapade bort det enda synliga beviset att det varit en gammal vändplats för spårvagnen runt Landala torg. Nämligen spårvagnsrälsen som legat synlig i dagen under alla dessa år och borde kunnat lega kvar i fortsättningen som just ett litet monument för gammal historia. Varför man inte kunnat spara på en liten del och satt upp med te.x. skylt på muren eller liknade med en berättelse om hur det en gång i tiden var förstår jag inte riktigt. Jag tycker det är lite tråkigt att man bara skövlar bort allt gammat och inte bevarar något för eftervärlden.
Historien är sådan att (utan att gå in allt för mycket i detaljer, årtal osv.) vid utbyggnaden av spårvägen upp mot nu varande linjer (mot Högsbo) så vände Spårvagnarna här runt just gamla Landala torgplats. Senare byggdes Wavrinskys plats, och dit gick sedan vagnarna för att vända, ytterligare senare tid kom vagnarna ner till Sahlgrenska sjukhuset för att vända där. Och här slutar den historien. Hittills har det alltså varit en möjlighet att kunna se var spårvagnen en gång gick runt sin vändslinga uppe på Gamla Landala. (Resterande del av slingan vet jag inte om den är bortplockad eller begravd under asfalten) Under de dryga 25-26 år som jag arbetat på platsen har jag kunnat visa och tala om för kunder, turister och folk som frågat lite om gamla Landalas historia när det gäller just spåren. Som tyvärr nu svinner för gott.
Det som är lite lustigt i det hela är: På min direkta fråga när jag fick pappren från Göteborgs Energi (utav den man som gav det till mig i handen) om spåren får vara kvar eftersom det är det enda synliga beviset, var svaret ja. Det skulle inte röras… men den 20 Mars fick jag se att man svetsat bort halva spåret blev jag naturligtvis lite ledsen över att det längre inte finns kvar och frågade både den personen som har ansvaret för projektet, företags ansvarige arbetsledare som ansvarar för arbetet och ingen vet eller vill ta ansvar om det ska bort eller tillbaka, men bedyrade naturligtvis att själva spåret var inte i vägen för själva arbetet som sådant. Men varför togs det då bort?(Jo, man tror naturligtvis att kanske trafikkontoret vet något, dvs. ingen vill i själva verket ta ansvar för något så trivialt, speciellt om någon frågar om något som är känsligt. Men det är ju mina tankar förstås.)
Och varför vill man på trafikkontoret inte ha kvar spåret som ett kulturhistorisk minne i framtiden vet jag inte, kanske är det ett led i nutidens förändring där man struntar i det forna minnen som berättar hur det en gång var! Det är kanske inte modernt att blanda gammalt med nytt kan man tro, vilket är faktiskt lite synd. Speciellt om det ska bli nyare parkeringsplatser på längden. (Fast att ha det enda stället där det var tillåtet att parkera på spårvagnspåret hade väl varit lite häftigt, tror inte att speciellt många kan skryta med det heller).
Nu motsätter jag mig inte förnyelse som sådan för området, inte så länge man gör förändringarna med måtta och på ett vettigt trafiksäkert sätt, både för de som bor här men också för de som verkar i området typ, affärerna. Men tyvärr kanske är det de som blir lidande på strukturförändringarna i längden? Om det är skrivbordsprodukter eller sunda förnuftet som råder får väl framtiden utvisa.
Eller om det är någon annan som tänker på samma sak?