En reflektion hur en annan värld uppenbarar sig för en bilist sedan flera år tillbaka, när man prövar på det kollektiva systemet. Som bilist lever man nog i en ganska trygg och harmonisk värld tror jag mig kunna säga, jag tänker på i första hand lugnet och bekvämligheten som råder på insidan skalet på fordonet bil. Du sitter bekvämt i en bred stol som ofta avpassats för en medel bredaxlad person, det finns ändå en del saker som kan anpassas ytterligare i stolen förutom den komfort som finns i själva stolen med olika vred, fram och tillbaka skjutningar, lutning osv. för att få den speciella plats som passar just dig.
Förutom att du även sitter riktigt bra har du ganska tyst om kring dig, du kan själv välja om du vill lyssna på någon radio eller musik, tala med eventuell medpassagerare eller i telefonen utan att bli störd på något sätt. Och brukar du ha med dig baggage typ väskor eller påsar, ja då är definitivt bilen perfekt att få med sig alla sakerna ända fram till dörren i stort sett. Men för att nu återgå till den nya världen på den kollektiva sidan och vad man se hur människor både är och hur de reagerar i olika situationer är faktiskt ganska roande på sitt sätt. Samtidigt som man märker hur vissa glömt bort hur man kanske borde vara i ett kollektivt samhälle.
Egoismen är faktiskt ganska så stor. Man tar gärna plats genom att markera sätet bredvid med kassar, väskor eller dylikt istället för att utnyttja baggagehyllan ovanför. Man talar gärna i telefonen ganska högt och långa samtal, så alla mer eller mindre tvingas lyssna eller bli störda. (här kan man läsa en undesökning om telefon prat) Man spelar musik gärna högt i utanpå liggande hörlurar så andra tvingas mer eller mindre bli störda av den.
Man pratar gärna om sina bravader högt och tydligt, skattar eller stojar. Ja, man kan säkert säga att omgivningen är ofta ganska stökig i en buss eller spårvagn i dag. Inte kanske som den var för många år sedan då jag utnyttjade trafiken på den tiden. Den enda som sa något då var oftast väldigt full eller bra påverkad. Om det var bättre eller sämre kan vara osagt, men tystare och lugnare var det i alla fall.
Vissa tror sig ligga i sin soffa kvar hemma, ben och fötter hänger över sätet framför medan ryggstödet är fällt så långt bak att man inte knappt kan sätta sig på platsen bakom. En liten kul sak som kan nämnas i sammanhanget är den (förmodligen en mamma i medelåldern) som har flera telefoner i knät, börjar samtala med den ena efter den andra i olika telefoner, talar på olika språk i varje telefon, hela tiden ganska högt, från och med hon steg på bussen till avstigningen 35-40 minuter senare. Snacka om att vara mångkulturell..
Hur man fjärmar sig från omgivningen och sjunker i eget lugnt tillstånd, man stoppar in ett par mjuka hörlursproppar i sina egna öron, låter ljudet av bra musik justeras just såpass högt att man dränker och utestänger allt annat ljud omkring sig. Sedan får man inte somna och glömma och gå av vid rätt hållplats förstås! Då kan det bli ytterligare problem.
Personen som sätter sig på fel buss, åker en bra bit utanför stan, åt fel håll innan man kommer på och fråga. Går den här bussen till Öckerö. Lagom så kul kanske när man får stiga av och gå över vägen, vänta på ny resa för att komma tillbaka till samma plats, för att sedan leta upp den rätta transporten hem. Kanske var man trött! Om inte annat så vid hemkomsten ett par timmar senare än normalt..