Det speciella ögonblicket när två människor ses på en spårvagn, blir synligt generade och rosa över hela ansiktet. Blygseln, för att inte låta det synas bland sina kompisar är påtagligt stor. Men att känslorna tar över och själva tittandet på varandra är större ser man ganska väl. Känslorna är svallande och man vet inte riktigt hur man ska göra, vågar man titta varandra djupt in i den andres ögon utan att omgivningen ser det? Vågar man prata med varandra. Men glömmer snabbt bort omgivningen för sin kärleks skull.
Varför skriver jag det här? Jo, därför det var en sådan fin och härlig känsla man kan få se om man ser lite runt på vad som händer på en spårvagn t.ex. Detta var vad jag fick se i morse på vagnen, väldigt kul faktiskt och man minns lite hur det varit själv en gång i det ögonblicket. Och faktiskt riktigt trevligt att se hur saker och ting händer i ens närhet, om man bara just ser verkligheten just då och i detta nu!
Här skulle jag kunnat brodera ut hela händelsen med mer detaljer och bilder om vad jag såg, men överlåter resterande tankegångar till läsaren att själv fantisera om hur ögonblicket och stunden var för dessa människor på vagnen.