19,22 i dag lämnade Tussan jordelivet för ett annat liv i sin katthimmel, hon var en mycket trevlig, lugn och mycket tillgiven vän. Tussan var mycket omtyckt av många människor förutom oss i familjen. Tussan adopterade oss januari 2003 och kom från en granne tvärs över, och var mycket tillgiven redan från början. Hon kom som en värmande vind in från kylan och har berett oss mycket glädje och tillgivenhet. Många goda skratt och roliga stunder som vi kommer att minnas med glädje och saknad. Tussan har varit den godaste och finaste katten som någonsin varit i vår tillvaro.
Tomheten kommer bli stor i vårt hem den närmaste tiden, och säkert en och annan tår fällas när matskålen eller vattnet inte behöver att rengöras och fyllas på, när vi vaknar och Tussan inte ligger vid våra fötter eller uppe vid huvudet och spinner. Känslan att bli väckt vid 5 tiden på morgonen (oavsett vardag eller helg) för att hon var hungrig eller att få komma ut en sväng för att kolla in omgivningen, känna dofterna av något annat djur, eller bara uppsöka en varm och solig plats för att njuta av livet. Ja, Tussan var en njutare alltid, hon kunde sova i varierande ställningar och platser beroende på hur hon kände för tillfället.
Lik i människosläktets vanor vill jag påstå att hon var, speciellt en gång när lusten föll på att rusa mot ytterdörren, vänta på att den öppnas och för en sekund göra ett jättesprång ut den samma, men mitt i språnget hejda sig bli stående helt still och för att sedan i ultrarapid dra tillbaka första tassen som hon plötsligt kom på att det kanske var lite för kallt ute. Hon vände sakteliga huvudet tillbaka in mot rummet och kroppen gjorde en 180 gradare majestätiskt lugnt tillbaka in mot värmen igen. Detta förblir ett minne som jag förmodligen aldrig kommer att glömma.
Bilden blev tagen en av de stunder där hon var lite pigg och satt i ett fönster där solen kunde färga hennes grå färgade päls varmt guldbrun. Och det blir nog så vi kommer att minnas henne.